Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Sjöhistoriska museet skildrar sjömännens sexliv

Foto: Anneli Karlsson

”En flicka i varje hamn” – talesättet speglar myten om sjömannens bekymmersfria förhållande till kärlek och sex. Utställningen ”Sex and the sea” på Sjöhistoriska museet i Stockholm visar en annan, inte lika romantisk, bild av livet till sjöss.

”Sex and the sea” är uppbyggd som en konstinstallation baserad på intervjuer med sjömän som berättat om sina upplevelser kring sex, manlighet, homosexualitet, identitet och könssjukdomar.

Intervjuerna är gjorda av den nederländska multimediakonstnären Saskia Boddeke. Tillsammans med brittiske regissören Peter Greenaway fick hon en förfrågan av Maritiem Museum i Rotterdam att göra en utställning på temat sjömän och sexualitet. Efter att ha intervjuat sjömän i olika åldrar och lyssnat till deras historier om kvinnor och prostitution kände hon först motvilja.

– Jag hade många fördomar. Måste jag verkligen sitta här och prata med dessa män? Men sedan började jag få sympati för dem. De är inte hemska, även om de berättar hemska saker. Det är en sorglig verklighet som de är fångade i, säger hon.

Vi sitter bredvid varandra på en smal säng. Framför oss berättar en rad personer, mestadels män, två av dem är kvinnor, om livet på sjön på tre stora skärmar. I bakgrunden visas olika filmer på skepp och nakna kroppar som simmar i stim under vatten. Under sängen som vi sitter på ligger travar av erotiska tidningar och en trälåda fylld till brädden med kondomer.

Rösterna från skärmarna fortsätter i ett högt tempo. En ung sjöman berättar att han är homosexuell. En äldre man säger att det är mer accepterat i dag när män visar attraktion för varandra. En doktor berättar om könssjukdomarna som spreds från hamn till hamn. Filmerna blir ett slags kalejdoskop som belyser männens syn på kvinnor och sexualitet från olika håll.

– Det finns en naivitet hos somliga av dessa män. Det var en som sa: ”Kvinnorna gjorde det inte alltid för pengarna. De tyckte att det var roligt att hänga med och få gratis mat och dryck. När jag frågade om kanske kvinnorna följde med just för att de varken hade mat eller dryck skakade han på huvudet och sa: ”Nej, de älskade mig”, säger Saskia Boddeke, ler och skakar på huvudet.

Förutom filmerna, som hon själv beskriver som museets hjärta, finns det föremål som ska få besökarna att reflektera över normer kring kön och sexualitet. Föremål från utställningen från Rotterdam har blandats med Sjöhistoriska museets egna samlingar och från andra håll.
Museichef Hans-Lennart Ohlsson berättar att utställningen till stor del behandlar myter. Och precis som med tatueringsutställningen ”Tro, hopp och kärlek” som visades tidigare på museet vill han och de andra i teamet ta ett steg bort från själva fartygen och i stället närma sig människorna ombord.

Stora galjonsfigurer från olika skepp är uppsatta på museets väggar; kvinnor med bara bröst som en gång suttit placerade längst fram i fartygen och lett vägen för sjömännen på däck.

I ett glasbås finns ”Dubbelkokosnöten”, en kokosnöt som en gång troddes vara delar från sjöjungfrur. Sjöjungfrutemat återkommer på utställningen med ett sjölejon som ammar sitt barn i famnen, en gest som liknar människans och som därför också ska ha väckt sjömännens fanasier om sjöjungfrur under ytan.

Könssjukdomar spreds i rasande fart mellan hamnarna. I ett skåp får besökarna ta sig en närmare – och inte så trevlig – titt på hur de olika sjukdomarna kunde se ut. I skåpen syns också olika tvättsvampar som brukade dränkas i ättika eller kvicksilver, tänkta att fungera som preventivmedel.

Maria Ljunggren, utställningschef på Statens maritima museer, berättar att det var roligt att ringa upp Riksmuseet och fråga om de hade några flatlöss att låna ut. Det hade de.

Hon hoppas att utställningen skapar debatt och väcker tankar. En nyligen genomförd undersökning visar att tre av fyra kvinnliga sjöfartsstudenter utsätts för sexuella trakasserier.

– Jag hoppas att man reagerar. Det har ju redan varit en stor grej i tidningar om sjöfarten och sexuella trakasserier. Vi hoppas att den här utställningen kan leta sig in i de där diskussionerna.

Det pratas mycket om de prostituerade kvinnorna, men de omtalade får själva inte komma till tals på utställningen. Saskia Boddeke säger att hon planerar att göra en uppföljare som belyser ”Sex and the sea” från motsatt håll och låta de prostituerades röster få berätta sin egen historia.

– Det här är inte enkelt. Vi försöker visa det tragiska på båda sidor. Det är inte så att vi marknadsför någonting, vi visar bara verkligheten. Och den är sorglig. Jag vill inte att människor ska lämna utställningen ledsna. Men att de får en uppslukande upplevelse och väcks till eftertanke. Men jag vill inte att de dömer.