Från Bombi Bitt till Bootstrap Bill. Ingen annan svensk skådespelare kan stoltsera med en lika fet rollista som Stellan Skarsgård, eller "Skarsgaard" som man säger "over there". Och få har lyckats med den svåra balansakten att behålla sin europeiska konst-kredd och samtidigt spela Butterick's-pirat med bläckfiskansikte i Hollywood.
Därför var det trångt och hett som i en bastu när svensk films största exportvara återvände hem till sin födelsestad för att hålla en master class om skådespeleriets konst - eller kanske snarare om konsten att vara skådespelare.
Men det blev inget väckelsemöte där den 55-årige aktören talade i tungomål om vägen till skådespeleriets pärleport. Skarsgård tror varken på Jesus eller Stanislavskij, känner lika stor skepsis mot religion som mot "method-acting".
Han menade att metoder bara är ett slags snuttefilt som får skådespelarna att känna sig trygga under inspelningen.
Själv stillar han sin prestationsångest genom att kedjeröka, dricka kopiösa mängder kaffe och vandra flera mil för att kunna socialisera med alla som deltar under inspelningarna. Ett arv från ett skandinaviskt, kollektivt "gerillaliknande" filmskapande där alla lever tätt inpå varandra.
Och någonstans här finns hemligheten i Skarsgårds skådespeleri. Det är bara stundens möte med andra människor som fyller honom med liv - äkta skådespeleri handlar mer om "reacting" än "acting".
Han varnade för att kameran alltid ser om man ljuger och gav alla som söker berömmelse rådet att i stället satsa på "Big brother". Fåfänga får honom att må illa, en skådespelare måste alltid underordna sig vilken funktion rollfiguren fyller i filmen.
Själv beskriver han sig som en Zelig-figur, en mänsklig kameleont som påverkas så av sin omgivning att han smälter in överallt - något som bevisades med filmklipp från karriären. Till exempel som förlamad oljeborrare med stödkrage i von Triers "Breaking the waves", i en dispyt med Robin Williams i "Good will hunting" och som fader Merrin som konfronteras med SS-soldater i 40-talets Holland.
Ur publikhavet fick han frågan vem som har de bästa skådespelarna - Europa eller USA?
"Den ideala skådespelaren finns kanske någonstans ute i Atlanten", skämtade Skarsgård.
Precis som Skarsgård själv.