Det är inte varje dag man hör ett band som spelar harmonium, trummor och hardangerfiol. Men så är det inte heller varje dag man hör ett band som norska 1982. ”Pintura” är deras andra skiva, centrerad kring en form av modern, improviserad kammarmusik där suggestiva stämningar långsamt mejslas fram ur det otippade men karaktäristiska gruppsoundet.
Just stämningarna förefaller på det hela taget viktigare än enskilda skeenden. Gruppen tar tid på sig – och liksom sträcker tid, som då ett stycke börjar, pågår och slutar utan tydlig progression eller ens ett spårbyte. Ofta hörs en bordunton, men musikens ihållande drag byggs också upp med minimalistiska medel som små, föränderliga fraser och subtil växelverkan instrumenten emellan. En sällsam skönhet.