Få musiker har så mycket melodier i sig som pianisten Anders Widmark, en reservoar som lätt spränger gränsen för vad som är pop, soul eller jazz.
Nu har han tillsammans med Peter Bylin på trummor och Johan Lindbom på kontrabas framkallat minnet av ett antal svenska visor och psalmer och de rusar till honom med ett handfast bubblande jubel snarare än med ett förfinat vemod; med branta kast mellan ljus och mörker snarare än med skymningens svårfångade nyanser.
För den som älskar att höra något gammalt och känt på ett överraskande nytt sätt har denna ”Visor” allt man kan önska. ”Den blomstertid nu kommer” som glittrig funk, ”Till havs” som en sugande swingballad och en svindlande vacker ”Jag lyfter ögat mot himmelen” som Widmark liksom gräver fram ur mörkret med breda pianoackord.
Samt inte minst Olle Adolphsons ”Trubbel” på Fats Wallers vis – som bar den på en annan historia och var gjord av Povel Ramel.
Bästa spår: Wilhelm Stenhammars "September".