Till tredje albumet valde Victoria Legrand och Alex Scally i duon Beach House att lämna hemstaden Baltimore för att slå sig ned i en kyrka i New York. Och herre Gud i himmelen, vilken fullträff det blev. Deras drömska och flummiga men samtidigt precisa rock, eller pop, eller vad man ska kalla den, snirklig och monoton på en gång, blev till bristningsgränsen fylld av sakrala stämningar – som ändå låter skört småskitiga.
Det är så vackert och fint och uppfinningsrikt att man hela tiden undrar hur länge det ska hålla. Det gör det, ett osynligt lim fogar samman allt, låtarna utvecklas åt ett eller flera håll under tiden man lyssnar, och åt ännu ett när man återkommer. Vilket man gör ofta. De slingrande gitarrfigurerna, storslagna syntsjoken och framväxande cymbalcrescendona är både snyggt skrivna och säkert framförda och ovanpå det Legrands och Scallys röster som sömlöst går in och ut ur varandras famn hela tiden. Beach House blev vintermörkrets finaste stearinljus.
Bästa spår: ”Silver soul”, ”Take care”