I senaste numret av Nutida Musik (1/10) behandlas den schweiziske tonsättaren Beat Furrers musikdramatik, som ofta utvecklats i samarbete med regissören Christoph Marthaler. Också i tonsättarens instrumentala musik finns det drag av berättande.
Om den tredje stråkkvartetten har Furrer sagt att den till karaktären kan jämföras med en man som vaknar upp med minnesförlust och inte vem som mördat hans fru. Gradvis hopar sig minnesfragmenten, men sammanblandade med nuets rekonstruktioner av det förflutna och samtidigt silade genom känslornas filter.
Och det finns ett drag av ekokammare också över det klingande resultatet, där knäppanden och surranden binds i hop i sekvenser och där en psalm introduceras i skärvor: en oväntad händelse som driver associationerna vidare, kanske framför allt till Alban Bergs violinkonsert, även om Furrer har mer gemensamt med Anton Webern – och Morton Feldman. Trots längden (51 minuter) rör det sig om små och glesa ljud, och skivan bör spelas högt för att göra den här lågmält intensiva musiken full rättvisa.