BRMC har sedan debuten 2001 gjort några musikaliska utflykter men alltid kommit tillbaka hit – till den mörka, manglande och monotona attitydrocken. Rätt konstigt då att de aldrig riktigt lyckas övertyga om att de befinner sig på hemmaplan, i rätt element, utan alltid låter som om de vill vara några andra. På det nya albumet finns ekon av 60-talspsykedelia, av kåtblues och indianfolk och shoegazing, ja till och med av Monster Magnet. Men mest påminner de om andra tillkämpade badassband. Det är oftast hårt och/eller mörkt förstås – och långt, skivan är över en timme – men det blir bara undantagsvis intressant. Det finns dock en ljuspunkt: nya trummisen Leah Shapiro, som har spelat med The Raveonettes. Hon bankar på som om rock’n’roll-satan har tagit hennes själ på riktigt, inte på låtsas.
Bästa spår: ”Sweet feeling’s gone”