”Gentlemen, start your engines”, manar Freddie Wadling innan trummaskinen puttrar i gång och spåret ”Lion’s den” växlar över till ett tuffande ståbaskomp. När han och Henryk Lipp låter sitt Blue For Two träda ut ur skuggorna efter femton års albumtystnad har också musiken blivit mindre ljusskygg.
Göteborgsduons nya album ”Tune the piano, hand me a razor” söker sig klädsamt krängande tillbaka till rötterna med sju egna och tre lånade låtar. Inte till åttiotalets mångalna syntseanser eller nittiotalets soulsyrade danssteg, utan till Bo Diddley och bluesen. Den ystert yrvakna comebackplattan spretar, men rör sig ändå inom ett tydligt avgränsat idiom:
Captain Beefheart-excentrisk och munspelsosande experimentblues, framjammad med sessionmusiker, ett sjungande teatersällskap från Tanzania och Chistoffer Berg som tredje maskinist.
Soundet är mer primitivt än suggestivt, men Freddie Wadling får utlopp för mysticismen på annat håll. I samband med en konstutställning i Borås släpper hans nypsykedeliska bandkonstellation The Kingdom of Evol en enkelsidig lp-utgåva med fyra rårivna spår (från en kommande fullängdare) som inte lika nödvändigtvis hade behövt se dagens ljus.
Bästa spår: ”We don’t dance” (Blue For Two)