Man kan se henne som en sorts svensk Linda Perry, om än i mindre skala. Alltså en sångerska med eget uttryck som trots många år i branschen och ett uppmärksammat band mest har kommit att fungera som låtskrivare bakom andra artister.
Hon var en snackis i flera år redan innan hon gav ut sitt enda album med Dead Starlet 1998, sen kom bandet bort i sin stora USA-lansering. Nu solodebuterar hon med ett album som är imponerande på ett sätt som få popdebutanter tillåts vara idag, fullt av storslaget arrangerade vemodsballader med stråkar och stort känslodarr. Camela Leierth låter rent amerikanskt säker, gör intryck både som mjukt viskande och stort utsjungande, och det finns ett läge när hon går upp och tar i där rösten rent av påminner om Dolly Parton. Allra sist lyckas hon gå i land med Kate Bushs ”This woman’s work”.
Hade det fortfarande funnits en bred mainstreamfåra där stilren radiopop ledde till stor skivförsäljning vore detta en given succé.
Bästa spår: ”Run”, ”Memories of you”