Första låten på Cass McCombs femte album har gått att lyssna på i två månader på nätet. Och som jag har lyssnat. ”County Line” är en fantastisk melankolisk och soulig poplåt som i avskalat arrangemang och långsamt tempo vill säga något om hemlöshet och olycklig kärlek. Ändå är den ovanligt ljus för att komma från McCombs; han sjunger i falsett och en fin hammond värmer i bakgrunden. Resten av skivan visar sig vila i totalt mörker. Sångerna radar upp sig som mörka psalmer, dova, dystra och fulla av självömkan. Snygga, visst, men inte helt lätta att mäkta med. Man ska aldrig såga premisserna, bara utförandet, men i det här fallet hade det inte varit fel om McComb visat sin publik lite hänsyn.
Bästa spår: ”County line”