Operettens öde verkar numera vara att antingen självdö i lågbudgetformat eller dödförklaras i ironiserande dekonstruktioner. Som i den berlinska ”Läderlappen” som gästade Stockholm i slutet av 90-talet där kristallkroneskimret ersatts av japanska tecknade porrfilmer och valsmusiken med Rammsteins ”Bestrafe mich”. Men i Dresden höjer nu Staatskapelle och dess nye chefsdirigent Christian Thielemann Franz Lehárs operettmusik över alla angrepp och låter den snurra i sin egen verklighetsflyktigt glittrande rymd likt en diskokula i fullt spinn. Nervigt, galet och elegant och med ett orkesterspel som får en att rysa av njutning. Det här är en musik komponerad i skuggan av oförsonlig klasskamp och ett Europa i sönderfall.
Bästa spår: ”Wilde Rosen”