Det är lika oväntat som roligt: en av landets bästa hiphopgrupper Snook splittrades och ur spillrorna klev två väldigt intressanta och moderna svenska popsångare fram. Först Oskar Linnros och nu Daniel Adams-Ray. Båda med liknande utgångspunkt i hiphoppens energi och melodier som är lika mycket åttiotalistisk soulpop som 2010 års mest euforiska och eklektiska pop.
Det är så klart svårt att inte jämföra mellan de båda och Adams-Ray har inte riktigt kommit lika långt i sin metamorfos som Linnros än. Av de två tidigare kompanjonerna är han den valpigare, något sämre på att redigera tveksamma textrader och värdera nödvändigheten i musikaliska infallen. ”Svart, vitt och allt däremellan” är tveklöst ett album av en artist med potential. Som vill mycket, men kanske för mycket.
Bästa spår: ”Gubben i lådan”.