”In the club” är ljudet av en stor fisk van att simma i en plaskdamm som släpps ned i ett världshav. Och helt plötsligt möter andra förutsättningar och förväntningar. Att Danny framstår som en självklar och väldigt talangfull stjärna i melodifestivalen säger mer om nivån på tävlingen än på den unge sångaren. I jämförelse med Babsan är han fantastisk, i jämförelse med de r’n’b-artister Danny siktar mot på det här korta albumet kommer han till korta. ”In the club” har helt enkelt tunnare och mer likriktat låtmaterial, svagare texter och flåshurtigare refränger än, säg, en genomsnittlig Usher-skiva.
Men den där falsettrösten Danny plockar fram i ett par låtar hör jag gärna mer av. Den är bra. I alla sammanhang.