Få regissörer är så hyllade för sitt val av filmmusik som Quentin Tarantino. När han nu släpper sitt drömprojekt sedan tio år tillbaka – en spaghettivästern i andravärldskrigetmiljö (!) – är förväntningarna därefter. Men denna gång lever Tarantino inte riktigt upp till sitt rykte som soundtrack-alkemist. Med undantag av David Bowies 80-talsledmotiv ”Cat people” och Billy Prestons mediokra blaxploitationfunkspår ”Slaughter” domineras skivan av högst väntade element.
Den mästerlige spaghettivästern-kungen Ennio Morricone står för fyra bidrag som kontrasteras med tidstypiska schlager – så klart även från Sveriges egen kontroversiella Zarah Leander. Hajentolkaren Lalo Schifrins isande ”Tiger tank” från ”Kelly’s heroes” (1970) är inte heller någon större överraskning. Man saknar ännu mer galen anakronism och udda inslag, även om den Carmen Miranda-doftande nyinspelningen av ”The man with the big sombrero” livar upp.
Bästa spår: ”One silver dollar (Un dollaro bucato)” – Gianni Ferrio