Det måste finnas miljoner band av samma sort. Som spelar väderbiten tradrock utan särskilda avvikelser från mallen, i en flanellskjortig tradition halvvägs mellan Neil Young och Tom Petty. Hes röst, långsam lunk, gitarrer som gnabbas.
Fast Drive-by Truckers är speciella, det hör man rätt snart. Rent musikaliskt, alltså. Det handlar om ett särskilt häng, en seghet som tillåter den egentligen spikraka musiken att börja kränga och krumbukta. Som bitvis nästan förvandlar den till funk.
Sen kanske man börjar lyssna på texterna, då är man verkligen fast. Allt det beröm som på sistone har hopats över Richmond Fontaine och dess litteräre frontman Willy Vlautin skulle jag vilja flytta över på Patterson Hood. Nej, han skriver inte alla låtar och de andra har också sina poänger. Men det är hans band i grunden och ingen som jag vet i hela världen kan ladda en vanlig, sjavig rocklunk med lika mycket misär och ändå få det att låta som en ren adrenalinkick.
Bästa spår: ”The Flying Wallendas”, ”The fourth night of my drinking”