Dungens skimrande skogspsykedelia har aldrig känts så anakronistisk som under alliansen. Och just därför behövs den mer än någonsin. Gustav Ejstes sammanfattar drömmen om Sverige när den är som vackrast, och leder oss förbi Jojje Wadenius-bäcken och Bo Hansson-gläntan innan vi ens hunnit säga hurra för vår tids Ted Gärdestad. Detta är helt klart Dungens mjukaste skiva hittills, men också deras skarpaste vad gäller melodikänsla och konturer. Bandets nya fokus märks även genom att låtlängden numera ligger runt treminutersstrecket – deras kortaste sedan ep:n ”Tyst minut”. Med undantag av ”Högdalstoppen”, som trots namnet är den enda svackan, är nästan varje låt en triumf. ”Soda” är aloe vera för sönderslitna hjärtan, ”Skit i allt” en omedelbar klassiker och drömska ”Marken låg stilla” den enda tänkbara avslutningen.
Bästa spår: ”Soda”