Skivrecensioner

En chockgranat fylld med paljetter

Kents låtar fungerar lite som välskrivna horoskop – alla kan hitta detaljer som känns meningsfulla just för dem.

Foto: Emil Fagander Kents låtar fungerar lite som välskrivna horoskop – alla kan hitta detaljer som känns meningsfulla just för dem.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Pop

Kent
”Tigerdrottningen”(Universal)

”Tigerdrottningen” bjuder på samma eleganta och melankoliska discorock som förra skivan. Fredrik Strage njuter av magnifika danslåtar smyckade med gnistrande syntslingor och nätta gitarriff.

”Tigerdrottningen” bjuder på samma eleganta och melankoliska discorock som förra skivan. Fredrik Strage njuter av magnifika danslåtar smyckade med gnistrande syntslingor och nätta gitarriff.

I förordet till ”Lägg er inte i!”, coffeetableboken som han gjorde med Kent, ringar konstnären Jesper Waldersten in varför så många känner igen sig i Jocke Bergs låtar: ”Han ser oss och vi ser oss, men aldrig helt klart, alltid med en sammanbiten tveksamhet i en knivskarp millisekund.”

Blandningen av det diffusa och det precisa främjar mångtydigheten i Kents låtar. De fungerar lite som välskrivna horoskop – alla kan hitta detaljer som känns meningsfulla just för dem. När Kent tidigare i våras tog politisk ställning med singeln ”La belle epoque” skrev både moderater och socialister egna versioner av texten för att klargöra det egentliga budskapet.

Annons:

Alliansens väljare lär dock få svårt att svälja hela bandets elfte album där Jocke Berg sjunger att Stockholm blivit en ”garanterat solidaritetsfri nymoderat öken”. Den diffusa ångest över samtiden som genomsyrat otaliga Kentlåtar blir här skarpare. Bandet fastnar inte heller i vänsterfloskler, eftersom Berg tillämpar en berättarteknik som han beskrev redan för 19 år sedan: ”Jag tycker att det är intressantare att förvandla sig till skurken i dramat.” När han i ”La belle epoque” sjunger att han är främlingsfientligheten, vapenexporten och näthatet känns det mer övertygande än när Ulf Lundell hytter med näven åt finansvalpar.

Berg undviker också att bli en protestsångarkliché genom att släppa in ett myller av andra röster – Camela Leierth, Petra Marklund, Beatrice Eli, Rudie Edwards, Erik Hassle, en gospelkör från Compton, trummisen Markus Mustonen och hans änglalika falsett – som slingrar sig runt hans egen tills det är svårt att höra vem som sjunger vad. Den omsorgsfulla vokalproduktionen, med lager på lager av stämmor och kittlande växelsång, för tankarna både till Abbas lyster och till det råa ekot i David Bowies ”Heroes”.

Annars bjuder Kent på ungefär samma eleganta och melankoliska discorock som på föregångaren ”Jag är inte rädd för mörkret”. Glädjande nog lyssnar de inte när fans föreslår att de ska återvända till det gamla gitarrdominerade soundet. ”Hata rock”, skriver Jocke Berg på Kent.nu när det klagas på att de nya låtarna är för elektroniska. ”Tigerdrottningen” har en luftig och ljus ljudbild. Syntslingorna gnistrar och nätta gitarriff smyckar en lång rad magnifika danslåtar. Mindre bra fungerar balladerna som saknar den majestätiska pondusen från klassiker som ”Columbus”.

Barndomsminnena, som alltid haft en central plats i Kents låtar, kompletteras av tillbakablickar mot ett dekadent nittiotal. ”Din enda vän”, en skildring av kickar och knark, inleds med en replik ur filmen ”Bonjour tristesse”: ”What a waste of time, dear Jacques. What a hopeless waste of time.” Och partajandet var säkert ett slöseri med tid. Men whoo-hoo-körerna i refrängen är så lyckorusiga att låten blir mer förförisk än förmanande.

Samma tvetydighet finns i den omtumlande ”Allt har sin tid” som börjar med moloket elpiano och ett berättarjag som beklagar att Stockholm förlorat sin magi och inte längre känns som ”vår slutstation, vår mål, templet i Jerusalem”. Men en annan röst, kanske ett ex, kanske det undermedvetna, väcker staden till liv igen. Kören sjunger rader ur Predikaren: ”En tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa.” Det är inte längre tid för syndigt rejvande, det finns viktigare saker att göra – ett välfärdssamhälle att rädda, demonstrationståg att gå i – men huvudpersonen tar ett återfall och låten detonerar likt en chockgranat fylld med paljetter och narcissism.

Bästa spår: ”Allt har sin tid”

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Stor räddningsinsats. Ny flyktingbåt i olycka söder om Lampedusa.

 Miss vid betalningen. När banken till slut kunde återkalla köpet kom nästa chock för Arne. 39  20 tweets  19 rekommendationer  0 rekommendationer

korvenkorven
Foto:Anna-Lena Mattsson
zaremba_storpuff
Illustration:Jesper Waldersten

 Rättvisans demoner. I dag inleds en ny artikelserie av Maciej Zaremba som undersöker fördomarna mot män i det svenska rättsväsendet. 835  165 tweets  665 rekommendationer  5 rekommendationer

Annons:
politik
Foto:DN/TT

 Knepig historia för svensk politik. ”Borg snedtände på slutrapporten.” 25  7 tweets  17 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:
Annons:

Så får du DN:s flash

 Missa inga nyheter. DN:s app ger dig senaste nytt.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: