Bukka White var kusin till BB King och en av alla de bluesartister som hade karriären långt bakom sig när några entusiaster letade rätt på honom i början av 60-talet. Egentligen hette han Booker White, artistnamnet var en felstavning han avskydde. Många år efter hans död råkade den svenskamerikanske bluesmannen Eric Bibb på hans gamla gitarr, inklusive en fasttejpad låtlista.
Nu har den gett upphov till ett helt album, präglat av Bibbs vördnad för denna relik. Enbart han, en gitarr och lite munspel. Samt ett inspelningsrum som ter sig rent tredimensionellt i högtalarna.
Resultatet kan vara den bästa skiva Eric Bibb har gjort. Lugn och varm, utan den sötade sentimentalitet han så ofta har gett efter för. Med ett gitarrspel som aldrig försöker glänsa och en samling låtar som successivt samlar sig till en bild av den gamle Booker White – trots att han lät helt annorlunda.
Bästa spår: ”Wayfaring stranger”, ”One soul to save”