Melodifestivalen handlar väldigt mycket om att göra intryck snabbt. Har man tre minuter på sig finns inte utrymme för mycket finlir. När Eric Saade duschade sig hela vägen in i festivalpublikens hjärta tidigare i år var det den envetna refrängen i ”Manboy” som garanterade framgång.
Ett album är dock inte samma sak, och även om Saade menar att han varierar sig på debutalbumet så är det svårt att höra hur. Med undantag för någon smörig nittiotalssoulballad är ”Masquerade” till största del upprepningar på ”Manboy”-receptet. Popmusik i gränslandet mellan ringsignaler och pojkbandspop, med hållbarhet sämre än en liter mjölk. Man kan nynna varenda refräng efter två genomlyssningar, man är utled på dem efter fem.
Bästa spår: ”It’s like that with you”