Inget Bachverk har väl varit så förknippat med en enda tolkning som ”Goldbergvariationerna” i pianisten Glen Goulds egensinniga inspelning från 1955. Delvis med Gould som intäkt, för rätten att ”omarrangera” denna musik, visar nu den brittiska gambaensemblen Fretwork hur Bachs klaververk hör samman med en stråkmusiktradition med rötter i 1600-talet. Och får den, trots ett innovativt klangtänkande, att låta äldre än den är. Visst är det en fascinerande idé att på detta sättet genomlysa kontrapunktiken, men uttrycksmässigt blir det i längden både lite enahanda och preciöst.
Kontrasten till Freiburger Barockorchesters inspelning av ”Orkesteruvertyrerna” kan inte bli större. En tolkning som får denna sprudlande musik, baserad på franska dansformer, att framstå som ren och skär musikalisk charm – utan att för den skull låta särskilt fransk. Med sin ”jazziga” Badinerie-sats, sin smäktande Air-sats och sin erotiskt virvlande Forlane-sats är detta ett av Bachs mest underhållande verk. Och nu ännu lättare att älska.
Bästa spår: ”Variatio 23” ur ”Goldbergvariationerna” och ”Ouverture” ur svit nr 1