Den prefixlösa rocken har blivit en genre för dem som inte kan bättre, som inte läst på, som inte gått vidare.
Få går in för att göra den rättvisa. Ja, utom en liten klick Umeåbor som verkar sätta en heder i att spela den rakaste typen av rock, men med nya överbyggnader och betydelser. Frida Selander spelar i David Sandströms band, men har gett ut en hel rad soloskivor sedan tidigt 00-tal. Hon har blivit ett namn lokalt men inte riktigt nått den stora publiken. ”Try again baby” är en mjuk och ledig rockskiva, enkelt hållen men likväl genomtänkt. Selander har en mörk och ganska soulig röst och skriver texter om gränsöverskridande kärlek. Hon kallar sin musik ”gubbqueer”.
Det som också imponerar är den riktigt snygga produktionen, den distinkta ljudbilden och det oerhört samspelta bandet. När Selander träffar rätt är hon nästan i klass med låtskrivare som Lucinda Williams. Nu borde hon väl få sitt genombrott.
Bästa spår: ”Forever on your team”.