Jag skulle kunna tänka mig att lyssna på den här skivan medan jag somnar. Inte för att den på något sätt är tråkig, utan för att jag föreställer mig att den gör sömnen mer intressant. J Mascis första riktiga soloskiva efter drygt tjugofem år i Dinosaur Jr och diverse andra konstellationer är en positiv överraskning. Mestadels akustisk, helt utan trummor och med en särpräglad folkig känsla. Hans akustiska gitarr dominerar, men några vänner har också bidragit med kör, steelgitarr och fiol. Mascis klagande röst gör sig bra i det här sammanhanget också, han är lika butter och sårbar som vanligt. Låtarna heter för Mascis väldigt typiska offer-grejer, som ”Is it done?” eller ”Not enough”.
Det är märkvärdigt att Mascis lyckats bibehålla så mycket energi, trots att han inte omger sig med muller och rundgång. Och att stämningen blivit så förtätad och storartat dyster.
Bästa spår: ”Make it right”