Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Jean-Baptiste Lully: Armide. Christophe Rousset och Les Talens Lyriques

I det brokiga rollgarnityret till Lullys opera ingår Marie-Adeline Henry i rollen som Armide och Marc Mauillon som Hidraot, kungen av Damaskus.
I det brokiga rollgarnityret till Lullys opera ingår Marie-Adeline Henry i rollen som Armide och Marc Mauillon som Hidraot, kungen av Damaskus. Foto: Opéra National de Lorraine

Barockopera med extra allt. Operan om den tragiska hjältinnan Armide är kanske Lullys allra skönaste skapelse, och rymmer demoner, nymfer, herdar och herdinnor, vilddjur, monster och hatets furier.

4

OPERA
Jean-Baptiste Lully
”Armide”. Christophe Rousset och Les Talens Lyriques
(Aparte/Naxos)

För den i Frankrike på 1600-talet populära romanförfattaren Madeleine de Scudéry var Jean-Baptiste Lullys operagestalt Armide en sådan stark förebild att hon tog upp henne i sin bok ”Les femmes illustres” där hon hävdade kvinnans rätt att yttra sig offentligt. Armide är enligt de Scudéry en ung trollkvinna, konstfull och grym, som förnekat det blygsamma i sin sexualitet. Men har i detta ”endast agerat som en Kvinnlig Krigare och som en Älskande”. Och är därför värd att lyssna till.

Med sitt centrum kring den tragiska hjältinnan Armide och de övriga färgstarka kvinnorollerna runt henne blev också Lullys opera ”Armide” kallad för ”kvinnornas opera” efter premiären i Paris 1686.

Det är kanske Lullys allra skönaste skapelse där han tillsammans med librettisten Philippe Quinault dramatiserat och tonsatt en av historierna ur Torquato Tassos ”Det befriade Jerusalem”. Samma berättelse kring det första korståget som kom att ligga till grund för GF Händels jättesuccé i London med sin italienska ”Ronaldo” 1711. Men som Lully hade gett sitt yttersta för att ge en äkta fransk ton: intimt sensuell, storslaget dramatisk och livligt dansant.

Som i den fantastiska scenen i femte akten där en passacaille (en upprepad nedåtgående basfigur) blir mönstret för operans sista hyllning till den gränslösa kärlekens ”angenäma lekar” – anförda av dansande och sjungande Njutningar och Lyckliga Älskare. En sista berusande fest innan kärleksnöjenas främsta motståndare, den manliga ”äran”, får sista ordet. Och en av kärlekssorg avsvimmad Armide vaknar upp för att fly in i en annan himmel med orden: ”Du grymme, är du nöjd nu? Du har genom att lämna mig fått nöjet att ta mitt liv.”

Vid sidan av denna mästerligt gestaltade scen bjuder ”Armide” på allt som man kan förvänta sig av en fransk barockopera. Något som Christophe Rousset och hans ensemble Les Talens Lyriques samt sångarlaget på ett ypperligt sätt förvaltar på denna inspelning som är baserad på en scenversion på L’Opéra national de Lorraine.

Allt detta försvinnande in i angenäma lekar och njutningar är så dominerande i ”Armide” att de moraliskt filosofiska frågorna i operan knappt tycks få något andrum.

Här finns scener med demoner, nymfer, herdar och herdinnor, vilddjur, monster och hatets furier. Hemska avgrunder och öknar, men också blommande öar och paradisiska flodbäddar.

Och det är just vid en flodbädd som operans mest berömda scen utspelar sig. Där Lully, med en hypnotiskt vaggande 6/8-delsrytm skapar förutsättningen för det första magiska mötet mellan Armide och hennes älskade Renaud. Och som utmynnar i en kör av najader som plaskande i floden intill uppmanar dem ”att njuta av livet”.

Allt detta försvinnande in i angenäma lekar och njutningar är så dominerande i ”Armide” att de moraliskt filosofiska frågorna i operan knappt tycks få något andrum. Trots att förnuftets röst, känslobehärskningen och fasthållandet vid ”äran” till slut (måste) utgå med segern. I varje fall på textens nivå.

Men vad denna opera förmedlar till oss i dag är hur kärleken alltid rör upp på ett sätt som ibland kan få oss att falla. Det som Armide känner när hon blir rädd för sitt eget hjärta, det som inte går att styra hur mycket hon än önskar det.    

Bästa spår: Akt 2

Fem hjältinnor inom den franska barockoperan

1. Alceste

Lullys opera ”Alceste” från 1674 utspelas på ön Skyros i Thessalien. Alceste representerar kärleken som saknar gränser och offrar sitt liv för sin älskade Admeto. Något hon belönas för av gudarna när hon återvänder till livet.

2. Medée

Medée i Marc-Antoines Charpentiers opera med samma namn från 1693 är ett av barockoperans mest ursinnigt passionerade rollporträtt. Med en förmåga att göra hela kosmos och dess polariteter till uttryck för sitt eget inre.

3. Fedra

Fedra är den tragiska hjältinnan i Jean-Philippe Rameaus genombrottsopera ”Hippolyte et Aricie” från 1733. Fedra är olyckligt förälskad i sin styvson. En rasande kärlek som leder till katastrof och till hennes död.

4. Platée

I Rameaus groteskt komiska opera ”Platée” från 1745 finns en av operahistoriens mest originella hjältinnor: den anstötligt fula träsknymfen Platée som av illasinnade gudamakter luras till bröllop bland paddor och grodor.

5. Najaden

Ett särskilt omnämnande bör ges de vattennymfer som alltid plaskar runt i den franska barockoperan. Anonyma hjältinnor med musikaliskt folklig förankring som hyllar det behagfulla livet och gör det med en smältande charm.