Singer/songwriters har tråkigt nog ofta ett rätt krasst sätt att se på musik som ett slags fordon för text och melodi. Man glömmer bort möjligheterna att skapa nya stämningar och egna rum och ställer sig alltför ofta på samma torg som alla andra. Johan Heltne vägrar använda gitarr, och det blir hans räddning. Till ett minimalistiskt elektroniskt komp, som liksom lunkar fram genom hela skivan, sjunger han sånger om död och relationer. ”Sara” är en uppföljare till ”Vetenskapliga bevis för att Jesus lever” och är enligt upphovsmannen del i en trilogi om vänskap. Även om Heltne gör sig lite väl otillgänglig ibland (skivan kommer inte ut på cd, bara lp) och texterna är lite väl snåriga, så märker jag hur han tar sig in, hur just stämningarna, ödsligheten och tempot förvandlar rummet jag sitter i.
Bästa spår: ”När jag lyfter Elvis så högt att hon når taket”