Jonas Simonsson spelar folkmusik på flöjt och har så gjort sedan åttiotalet i Groupa, Den Fule och Bäsk. Personligen har jag egentligen bara orkat med den sistnämnda konstellationen. Groupa är lite för friformsjazziga för min smak.
Simonssons soloprojekt "Crane dance" är däremot sammanhållet och bitvis riktigt vackert. Bortsett från ett par låtar som säkert är roliga att spela men jobbiga att lyssna på, glittrar det om musiken Simonsson skrivit eller hittat. Samspelet med Mats Edén och Mattias Pérez är tätt och varmt. Svänget är stadigt men subtilt. Simonsson växlar mellan tvärflöjt, sälgflöjt, altflöjt och gammaldags Härjedalspipa. Han är fulländad som musiker, det är bara estetiken som haltar ibland.