Malmösonen Jonathan Johansson debuterade i det tysta men slog igenom först för två år sedan med albumet ”En hand i himlen”. Något så ovanligt som en samling existentiella funderingar paketerade för dansgolvet. Uppföljaren ”Klagomuren” ger sig ut i ett Mauro Scoccoskt ”Stockholm” och slår upp portarna mot såväl barndomens svenska pop som skånskklingande Kent-melankoli i ”Centrum”. Nyansen är något mörkare än sist, men musiken har också fått en större rymd på väg ut i världsalltet med bibliska förtecken. Johansson sjunger om att driva ut demonen och vakna i ett paradis. Hans orgelskimrande samtidspsalmer har rötterna i ett syntetiskt, svunnet åttiotal, men hör alltid hjärtat slå under betongen.
Bästa spår: ”Stockholm”, ”Centrum”