Bä bä för vem?. Svår utmaning att ge liv åt Alice Tegnérs värld i dag.
När Kersti Ståbi sjunger Alice Tegnér i folkmusiktappning på "Ute blåser sommarvind" är det ambitiöst, arrangemangen är varierade, folkmusiken blandas upp med tango och jazz, bandet är tajt och Kersti Ståbi en sångerska med självförtroende och pondus. Det är storslaget och oerhört välgjort. Det finns egentligen bara ett problem. Vem ska lyssna på det här?
Det är i de söndersjungna klassikerna som problemen finns. De känsliga versionerna av "Bä bä vita lamm" och "Blåsippor" känns först överarbetade och pretentiösa. Ska en fullvuxen man eller kvinna lyssna på "Mors lilla Olle" eller "Baka kaka"? Låt oss baka kakan stor, mamma säger att hon tror… Samtidigt är versionerna av klassikerna i flera fall snäppet för skira och tungsinta för att passa barnen. Efter flera lyssningar vänjer jag mig vid Kersti Ståbis tolkningar, men hon är mer avslappnad i de visor som inte till vardags skrålas fram av glada dagisbarn.
"Ute blåser sommarvind" har många likheter med Sofia Karlssons Dan Andersson-skiva "Svarta ballader". En ikon från det tidiga 1900-talet stöps om i vis- och folkmusikform, men kanske är Dan Andersson enklare att ruska liv i. Folkmusiken är trots sitt namn knappast särskilt folklig, den har liksom jazzen gått och blivit finkultur, något som bara är en fördel om man tar sig an en poet som Dan Andersson. Men när Kersti Ståbi sjunger "Ekorrn satt i granen" med karaktäristiskt folkmusikdarr på rösten blir det som när Ernst-Hugo Järegård deklamerade texten till schlagerlåten "Dover Calais", en krock mellan världar.
Höjdpunkterna på "Ute blåser sommarvind" är mer bortglömda visor som "Lilla Lasse går och gråter", "Tre sjömansflickor", "Dumbommar" och skivans starkaste spår, titellåten "Ute blåser sommarvind", där Kersti Ståbis vackra röst ligger långt fram i ljudbilden och arrangemanget är sparsmakat och exakt.