Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Laura Marling: Semper femina

Den hypersofistikerade folksångerskan Laura Marling når nya höjder efter ännu en kris.
Den hypersofistikerade folksångerskan Laura Marling når nya höjder efter ännu en kris.

Det blir ännu mer raffinerat med Laura Marling – som vanligt.

4

SINGER/SONGWRITER
Laura Marling
”Semper femina”
(More Alarming/Playground)

Snart tio år in i karriären, detta är sjätte albumet och än en gång har det engelska folkgitarrunderbarnet Laura Marling hunnit med en paus då hon krisade så smått. Som yogalärare i Los Angeles, avmagrad och inte så bra på det.

Sitt musikaliska hantverk kan hon desto bättre. Än en gång är hon nu också tillbaks med ett album som måste kallas hennes mest raffinerade hittills, fast den här gången är det snarast det avrundade, bitvis rent lättillgängliga som slår en. Så att man vill jämföra med Leonard Cohen, vid sidan om den ständigt återkommande Joni Mitchell.

Även om texterna är sedvanligt svårgripbara, med sitt bearbetande av relationer som rinner mellan fingrarna. Den här gången tycks allt handla om kvinnor, älskande eller väninnor. Skillnaden är inte så avgörande, menar hon själv.

Titeln betyder ”alltid en kvinna” och syftar paradoxalt nog på kvinnors ombytlighet, hon har det från Vergilius och tatuerade in det på benet redan för sex år sen. Alla medmusiker är dock män, liksom producenten Blake Mills, men så tuktade att hon kan gå ner till tystaste visknivå utan att överröstas.

Att det är hon och hennes delikata gitarr som styr är oomtvistligt, även om öppningsspåret ”Soothing” bygger på flera jazzbasslingor i symbios eller ibland en hel stråkorkester kallas in.

Bästa spår: ”Soothing”, ”Always this way”