Linda Ström, känd från den rätt slicka countrytrion Cookies’N’Beans, är rakt igenom gravallvarlig i sin debut. För många är det ju så att inkännande personlig musik, den som ska vara ”på riktigt”, alltid går i moll.
Det är en mogen debut, och den är väldigt konsekvent och säkert producerad. Bandet väver samman blues, country och soul med nästan lika stor självklarhet som Lucinda Williams och Mary Gauthier gör. Linda Ströms röst liknar faktiskt den senares, men där Gauthier lyckas vara krass blir Ström gärna sentimental och lite hulkande. Problemet tror jag ligger i det faktum att Linda Ström inte skrivit sitt eget material – bara två av sångerna är hennes – och att hon jobbar för hårt för att göra dem till sina. Med fler egna sånger och en mer avspänd attityd till det egna allvaret kan Linda Ström bli ännu bättre.