I Tom Jobims klassiska ”Wave” sluter Lisa Nilsson ögonen och drömmer om en unik närhet, som bara två kan drömma tillsammans. I samme kompositörs ”Corcovado” låter det som om hon sakta singlar ner i ett mjukt vatten och aldrig vill upp till ytan igen.
På albumet ”Sambou sambou” är Lisa Nilsson tillbaka i Brasilien, i den mest längtande och lyckliga bossa novan och samban, tillsammans med João Castilho på gitarrer och Sebastian Notini på slagverk. Och nästan allt sjunger hon denna gång på portugisiska, för att liksom helt glömma bort sig i språkets färgstarka läten och smattrande rytmer. Men här finns också några stänk av soul, som i den makalöst svängiga ”O samba da minha terra”, en hel ocean av sönderslitna hjärtan i ”Modinha” och en version av ”Moon river” där Lisa Nilsson, i magisk samspel med Castilho och Notini, nog sjunger vackrare än någonsin om livet som överfart eller skiljelinje.
Bästa spår: ”Modinha”, ”Moon river”.