Förra året uppträdde han ett par gånger i kyrkor med ensam elgitarr, och Moto Boys andra album är som gjort för en landsomfattande turné i landets stift. ”Lost in the call” präglas just av det försiktiga plockandet på elgitarr till Oskar Humlebos/Moto Boys änglalika röst. Ibland i sällskap av körer, stråkar eller rytmintsrument. Det är mestadels väldigt vackert och stämningsfullt, det är fina melodier och smärta i hjärtat-texter framförda med en verkligen fantastisk sångröst. Men. I längden blir lugnet enahanda. Även om många av låtarna lastas på successivt, med fler ljud och instrument vartefter, så sitter man och hoppas på en explosion. Trendbrottet kommer i ”When my heart was high”, tror man, som börjar med rocktrummor och ett lite vassare sound. Men, visar det sig, där präglas i stället refrängen av det försiktiga ensamma elgitarrplockandet. Det blir inga explosioner. Behöver man inte sådana är den här skivan utmärkt, men vill man hänföras på riktigt får man vänta till Moto Boy uppträder i ens församling.
Bästa spår: ”Lids”