HÅRDROCK.
Han är ingen storartad skämttecknare, men redan att Lemmy fyller cd-häftet med eget tramsklotter är en poäng i sig. Och ordvitsiga ”Bun fight at the OK Corral”, med två cowboyer som kastar bullar på varann, är riktigt söt.
Annars handlar Motörhead mest om stabilitet. Ett album vartannat år, inga medlemsbyten på över femton år, ett outtröttligt turnerande och en frontfigur som är själva definitionen på bister oföränderlighet. Rockmusik som sammanbitet grovarbete. Med ungefär samma ackord, samma tempo, samma tonfall som alltid.
En noggrann lyssnare kan peka på det ökade inslaget av klassisk rock ’n’ roll i mixen, eller hur ett subtilare sväng får allt större plats vid sidan av det jämna, raka öset. Det handlar ändå om nyansförändringar. Allt låter så självklart och välbekant