Skivrecensioner
Norah Jones: ”The Fall”
Publicerat 2009-11-18 06:00
Foto: Henny Ray Abrams På sitt fjärde album brottas Norah Jones med ensamhetsdemonerna, leker westerngangster och slits mellan två älskare på Brooklynbron.
Med ett nytt band i ryggen söker Norah Jones efter mer drivande rytmer. Det blir mörkare än vanligt, men fansen kan lugnt lyssna vidare.
Dela med andra:
Skivrecension
Artist: Norah Jones
- http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/norah-jones-the-fall-1.996355
Titel: ”The Fall”
Skivbolag: (Blue Note/EMI)
Ratade sina indiska namn
Den 30-åriga New York-bon Norah Jones är 00-talets största kvinnliga artist i försäljningssiffror mätt, och kan skryta med 36 miljoner sålda skivor och nio Grammystatyetter. Hon föddes i Texas som Geethali Norah Jones Shankar, men tog som sextonåring bort sina indiska namn, som en följd av sin komplicerade relation till fadern – den indiske sitarmästaren Ravi Shankar.
2002 slog hon igenom med ”Come away with me” som sålts i över 20 miljoner ex. Även den countrymarinerade ”Feels like home”, 2004, och 2007 års mörkare ”Not too late” nådde massiva framgångar.
Skivrecensioner
- Betyg 5 (högst)
- Reeperbahn: ”Peep-show” (1983). ”Samlade singlar” (1982). ”Intriger” (1983). ”Venuspassagen” (1981).
- Andrew Lloyd Webber och Ben Elton (libretto): ”Love never dies”
- The Knife med Mt. Sims och Planningtorock: ”Tomorrow in a year”
- London Symphony Orchestra. dirigent: Valerij Gergiev: Sergej Prokofjevs ”Romeo och Julia”
- Midlake: ”The courage of others”
- ZilliacusPerssonRaitinen: ”Wolfgang Amadeus Mozart: Divertimento”
- Beach House: ”Teen dream”
- Anne Sofie von Otter ”Ombre de mon amant”
- Basia Bulat: ”Heart of my own”
- Kottarashky: ”Opa Hey!”
- Betyg 4
- Andrea Bocelli med flera. Dirigent: Myung-Whun Chung: Georges Bizets ”Carmen”
- This Is Head: ”0001”
- Roman Andrén: ”Color green”
- Johan Borgert & Holy Madre: ”Nu är ett jag ett as”
- Göteborgssymfonikerna. Dirigent: Mario Venzago: Hilding Rosenbergs ”Symfonier nr 3 och 6”
- Tobias Fröberg: ”The big up”
- Liars: ”Sisterhood”
- Drive-by Truckers: ”The big to-do”
- Archie Bronson Outfit: ”Coconut”
- Paavo: ”Cancó del Paó”
- Betyg 3
- Burzum: ”Belus”
- Mathias Landaeus Trio: ”Opening”
- Invasionen: ”Hela världen brinner”
- Josh Rouse: ”El turista”
- Broken Bells: ”Broken Bells”
- Salem Al Fakir: ”Ignore this”
- Jimi Hendrix: ”Valleys of Neptune”
- Peter Morén: ”I spåren av tåren”
- Moto Boy: ”Lost in the call”
- Sa Dingding: ”Harmony”
- Betyg 2
- Bruket: ”En annan klass”
- Black Rebel Motorcycle Club: ”Beat the devil’s tattoo”
- Amy Macdonald: ”A curious thing”
- Owl City: ”Ocean eyes”
- Rob Zombie: ”Hellbilly deluxe 2”
- Kesha: ”Animal”
- Angie Stone: ”Unexpected”
- Angelique Kidjo: ”Õÿö”
- Karin Ström: ”Fantomhalvan”
- Sheri: ”First sign”
- Betyg 1
- Jason Derülo: ”Jason Derülo”
- Foreigner: ”Can’t slow down”
- Lil Wayne: ”Rebirth”
- Jessica Andersson: ”Wake up”
- Tokio Hotel: ”Humanoid”
- Basshunter: ”Bass generation”
- Black Eyed Peas: ”The E.N.D.”
- Queen + Paul Rodgers "The cosmos rocks"
- Inget betyg
- Kjell Alinge och Janne Forssell: ”Hemma hos”
- Före 29/8-07
- Jonas Simonsson "Crane dance"
- Jarabe de Palo "Adelantando"
- Editors "An end has a start"
- The Skull Defekts "Blood spirits and drums are singing"
- Young Marble Giants, "Colossal youth"
- Young Marble Giants, "Colossal youth"
- Smashing Pumpkins "Zeitgeist"
- Marc Almond "Stardom road"
- Jean-Louis Huhta "Halfway between the world and death"
- "Mute Audio Documents, volume 1-4"
- The White Stripes: "Icky thump"
- Wiley: "Playtime is over"/Dizzee Rascal: "Maths & English"
- Per Gessle: "En händig man"
- Diverse artister: "Ola Latina" vol 1-3/"Colombia!"
- Diverse artister: "Ola Latina" vol 1-3/"Colombia!"
- The Boppers: "30 år"
- Björk: "Volta"
- Angélique Kidjo: "Djin Djin"
- Beethoven: Pianosonater
- Loney, Dear: "Loney, noir"/Montt Mardié: "Clocks"
Det har gått sju år sedan Norah Jones svepte in på världens Starbucks-kaféer som det perfekta post-11 september-balsamet. Hennes lågmälda och genomamerikanska jazzpopdebut ”Come away with me” resulterade inte bara i topplisteettor världen över utan även åtta Grammystatyetter.
I bjärt kontrast till Kanye West, som brukar gå upp på podiet och mucka när han inte får priset han nominerats till, besvärades hon mest av Grammyregnet och beskrev det som att äta upp all tårta på någon annans kalas. I samma ödmjuka anda tonade hon också ner banden till sin pappa, tonsättaren och Polarpristagaren Ravi Shankar, som ju heller inte påverkat henne så mycket mer än genetiskt eftersom han varit frånvarande större delen av hennes uppväxt.
Det största hindret på Norah Jones väg till mina högtalare har hittills varit avsaknaden av variation och udd. Där fansen ser briljant enkelhet har jag mest hört varm men jämntjock shoppingmuzak, även om den kompenserats av hennes sensuellt rökiga altröst. Hon har en lekfullare sida som kommit fram i enstaka solospår, hiphoputflykterna och det punkiga sidoprojektet El Madmo. Men hennes eget material har alltför ofta känts som en ofarlig ljudtapet som aldrig stör eller tar över. Det är ingen slump att så många youtube-fans säger att de vill somna till Norah Jones eller att vissa kritiker döpt om henne till ”Snorah Jones”. I intervjuer har hon skrattat bort öknamnet, men faktum är att hon på sin fjärde fullängdare tagit till sig kritiken, bytt ut hela bandet (inklusive expojkvännen och basisten Lee Alexander) och gått på jakt efter drivande rytmer. Med ganska lyckat resultat.
Det stilistiskt mest överraskande bandtillskottet är stjärnkeyboardisten James Poyser som bland annat spelat med Erykah Badu och Al Green. Därmed inte sagt att hans besök resulterar i funkig Soulquarians-soul. I stället är ”The fall” en gitarrdriven, pukmättad och tidvis ångestfylld separationsskiva. Nåja, mörk i Norah Jones-termer mätt.
På tretton sånger hinner hon jaga pirater, brottas med ensamhetsdemonerna, leka westerngangster och slitas mellan två älskare på var sin sida om Brooklynbron. Och inte minst skälla ut sitt ex föräldrar för att de uppfostrat sin son så värdelöst. Roligast är ”Man of the hour” där hon väljer bort båda sina beundrare – en haschtomte och en vegan, till förmån för sin trogna och oneuretiska hund.
Starbucks behöver inte oroa sig. Även om Jones countrydoftande vuxenjazzpop elektrifierats och börjat smygdansa finns här tillräckligt för att hålla gästerna glada – utan att störa samtalet för mycket naturligtvis.
Bästa spår: ”Man of the hour”
Läs mer: Bruket: ”En annan klass”
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
