Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Oumou Sangaré: Mogoya

Oumou Sangaré har spelat in sitt nya album hos musikproducenten Andreas Unge i Stockholm.
Oumou Sangaré har spelat in sitt nya album hos musikproducenten Andreas Unge i Stockholm. Foto: Benoit Peverelli

Oumou Sangaré pumpar ut tydliga budskap med nytt sound.

4

AFRIKANSK POP
Oumou Sangaré
”Mogoya”
(No Format!/Bertus)

Hon är Afrikas starkast lysande stjärna. Att det tagit ungefär ett år att värka fram varje låt på det här albumet kan bero på att hon också är en ihärdig affärskvinna i hemlandet Mali. Hon bygger hotell, driver jordbruksprojekt och har lanserat eget bilmärke. Men hon verkar inte för den skull ha släppt sin oro över nästa generation.

Parallellt med att Oumou Sangaré pumpar ut sitt feministiska budskap i en av planetens groovigaste musikstilar, är hon också goodwillambassadör för FN. ”Kamelemba” handlar om att flickor ska akta sig för playboys som ljuger och förför, ”Minata Waraba” om hennes starka mor och ”Yere Faga” om självmord. Att låtarna är inspelade i Stockholm i den kosmopolitiske musikproducenten Andreas Unges studio, för att sedan ha knådats och pyntats av producentgruppen A.L.B.E.R.T i Paris, visar hennes vilja att hitta nytt sound.

Musiken fylls ut av syntljud och electronica. Ljudbilden förändras också när Tony Allen dundrar på bakom trummorna. Kamale ngonin är som tidigare lika självklar som elgitarren, liksom de böljande maliska rytmerna från metallskrapor och kalebasser. Den riktigt nära känslan på mästerverken ”Seya” och ”Oumou” saknas. Ändå klart spännande att höra den nasalt kraftfulla rösten som blivit lite äldre i en atmosfär av nya svävande ljudlandskap.

Bästa spår: ”Fadjamou”