Bortsett från lite hojtande är detta en helt instrumental skiva av och med gitarristen Peder af Ugglas, som spelar nästan alla instrument själv och också varit sin egen producent. Han skulle kunna kallas en svensk Ry Cooder, men det vore att ta ifrån honom hans egen särart. För trots att idiomet är hämtat från den amerikanska Södern rymmer musiken så många andra uttryck och känslor. Här finns jazz, folkmusik, lite Hendrixskt gitarrmuller, men framför allt originalitet och värme och en tro på musikens kraft, utan hookar och catchy refränger. Vissa korta stycken känns först som skurna ur en annan helhet, men de 16 låtarna får tillsammans en organisk tyngd, hoplimmade av af Ugglas delikata spel på framför allt slidegitarr.
Detta är något så sällsynt som musik från hjärtat och Peder af Ugglas får det att låta som om han bjudit in oss att sitta i hans kök och lyssna på musik man nästan kan ta på.