Det här känns som ett steg i rätt riktning för Rebecka Törnqvist. Inte framåt, dit behöver hon inte gå, hon är sedan länge säker på sin musikaliska sak.
Tillsammans med Jari Haapalainen som producent (och också albumets trummis) tar hon istället på ”Scorpions” liksom ett steg åt sidan, vidgar sitt vanliga sparsmakade sound både åt rakare pop och åt ett nästan teatralt berättande med knastrande piano, isande sågklang och glittrande harpglissandon i ljudbilden.
Låtmässigt är det i grunden inte särskilt annorlunda mot hennes tidigare skivor, och den lite svala sångstilen består oavsett om inramningen råkar vara retrosynt med handklapp eller spröd vintage-vals. Men det är i den glipan som albumets spänning uppstår. Rebecka Törnqvists röst har alltid varit lugn och precis. Här är den stormens öga och det passar henne.
Bästa spår: ”Jeremy, Jeremiah”, ”The jewel boxes”