Kultur & Nöje

Richard Hawley: ”Standing at The Sky’s edge”

Skivrecension
3

Artist/grupp: Richard Hawley

Skivtitel: ”Standing at The Sky’s edge”

Skivbolag: Parlophone/EMI

Om det fanns kontrakt mellan artist och publik så har Richard Hawley tuggat sönder sitt och spottat ut bitarna i ansiktet på oss. För här mullrar och bankar och tjuter det, och förfärliga gitarrsolon ylar mot skyn – Hawley har bytt sin urgamla croonerpop om kärlek i Sheffields rännstenar mot flummig psykedeliarock med skogsmystiska texter.

Det låter som Oasis tyngsta och tristaste stunder. Sedan, i mitten, kommer några låtar som den Hawley vi lärt känna. Men snart börjar det banka och tjuta igen.

Det är inte dåligt, lsd-rock kan vara trevlig, men det här tjänar mest som påminnelse om att det aldrig får finnas något kontrakt mellan artist och publik. Det är som om en gammal vän dök upp till en lunch i dreads, eller något. Okej…. vi hörs.

Bästa spår: ”Don’t stare at the sun”