Första gången jag hörde den kinesiske rockpionjären Cui Jian förstod jag ingenting. Musiken var så främmande. Vilket kändes märkligt men logiskt, eftersom jag just hade läst en intervju där han förklarade hur svårbegriplig västerländsk rock kan te sig i kinesiska öron.
Inget av detta gäller för Sa Dingding, som nu satsar på att bli första kinesiska artist att slå igenom i Väst. Hennes musik är kinesisk exotism på ett mycket välbekant vis. Folkloristisk i grunden, med ormande melodier och en röst som obesvärat rör sig längs hela skalan från liten och näpen till urstark och högtflygande. På fem språk, dessutom.
Till detta har producentveteranen Marius De Vries (som har jobbat med bland andra Björk, David Bowie, U2, Madonna och Massive Attack) sytt ihop en lyxproduktion som skulle ha känts hypermodern 1993, när triphopen var ung och Jah Wobble skapade en liknande sorts etnofusion med sina Invaders of the Heart. Kitschfaktorn är hög, men det går att fascineras ändå.
Bästa spår: ”Pomegranate woman”