Att utgivandet av ”Oi! A nova musica brasilleira”, en dubbel-cd som presenterar ny brasiliansk popmusik år 2011, kan framstå som en kulturgärning säger väl det mesta om hur avskurna vi fortfarande är från musiken bortom den anglosaxiska världen. En motsvarande samling från USA hade varit helt otänkbar och känts riktad till inkapslade kineser eller albaner under den mest isolationistiska maoisteran på 60-talet. Men så är fallet. Förutom att vi har ett visst hum om samba, bossa nova och på senare år kanske baile funk via filmer som ”Guds stad” är den brasilianska musikkulturen, den mest omfattande och rikaste vid sidan av USA:s, en sorgligt okänd kontinent.

Att generalisera skall man vara försiktig med när det gäller vad som är kännetecknande för musiken i Brasilien. Men några saker kan sägas. Som att dagens brasilianska musik är kommen ur en ojämförlig hybridkultur som utvecklats under mer än fyra hundra år. Och att detta påverkar hur den fortsätter att blanda sig och ge upphov till en ocean av olika stilar och genrer där det avantgardistiska förenas med det folkliga, det rituella med det experimentella och det förfinat poetiska och intellektuella med det fysiskt utlevande och dansanta.

Man behöver inte lyssna länge för att förstå varför den förre frontmannen David Byrne i Talking Heads hört till de ivrigaste introduktörerna under de senaste decennierna med sina briljanta samlingar på etiketten Luka Bop. Eller hur ett kort besök i Brasilien kunde ge de redan överexplosiva Earth Wind & Fire en energichock.

Första cd:n på ”Oi! A nova musica brasileira”, med sin överlag taggigt elektriska profil, kan också ge associationer till 70-talets hyperenergiska pop, funk och new wave samt till dagens New York med afro-inspirerade band som Vampire Weekend. Men rötterna är lika mycket brasilianska och går tillbaka till grupper som Os Mutantes och tropicalistarörelsens experiment på 1960-talet eller till ren folkmusik. Samtidigt som man influeras av dansrytmer från hela den tropiskt latinska världen. Som på spåret med den smått vanvettiga merenguesurfrocken hos La Pupuna från den senaste musikmetropolen Belém i nordöstra Brasilien.

På andra cd:n dominerar det elektroniska där framför allt dub och techno ingår i nya allianser med de brasilianska traditionerna. Och där man hittar smärre underverk av att tänka i sounds och beats. Som hos DJ Tudos ( São Paolo) dragspelsmättade folktronicadubreggae, Flora Matos ( Brasilia) hypnotiskt samplade dancehall eller Chernobyl & Pragas (Porto Alegre) förkrossande hittiga neobailefunk. Musik från Rio de Janeiro eller Salvador de Bahia saknas inte men dominerar inte alls som tidigare. BaianaSystem levererar dock klockren och oemotståndlig bahiaelectro medan Os Ritmistas från Rio bygger en polyrytmik som är så mångfacetterad och suggestiv att den sätter all annan rytmik i världen på plats.

Bästa spår: Institutos ”Ossario” (São Paolo), Gaby Amarantos ”Melody do Vetron” ( Belém) och Naurêas ”Hoje tem forro” (Sergpipe).