Många debutanter vill så mycket att man önskar att de kunde koncentrera sig på en sak i taget, med ett fåtal andra är det snarare tvärtom. Som svenske sångaren Sidechild. Tveklöst är han som allra mest gränslöst lovande när den spretiga musiken och hans snyggt spruckna röst får flyta fram fritt mellan David Bowie, sjuttiotalets skiraste soul, Bill Callahans trasiga moderna soulrock och, inbillar jag mig i alla fall, Grand Drives allra sprödaste folkpopballader.
Medan Sidechild, när uttrycket renodlas, i retrosouliga ”Lose you” och hurtiga ”You are the one”, känns som en betydligt mindre intressant, mer begränsad artist. Desto friare tyglar han ger sig själv ju större potential visar ”Music for children” upp.
Bästa spår: ”I’m a train”