Metallica fick stora delar av sin publik emot sig när de lanserade det märkligt plåtiga trumljudet på ”St Anger” 2003. Slayer går inte alls lika långt på nya ”World painted blood”, men nog låter det som att trummorna har ställts ännu en bit längre fram i ljudbilden.
Jag vet inte vad det säger om Dave Lombardos ställning i bandet - han är den ende av dem som i perioder varit ute ur gruppen - men musikaliskt är det inte dumt tänkt. Om något låter gruppens patenterade höghastighetsmangel ännu stabilare än vanligt.
Annars bjuder Slayer knappast på några större överraskningar, tiden då de på allvar försökte modernisera sig tycks vara över. Men det är ändå imponerande med vilken spänst de levererar sin ofta halsbrytande musik, hur de förmår hitta ett sväng också i passager som inte borde låna sig till sådant och inte minst vilken kraft det bor i Tom Arayas köttiga röst.
Bästa spår: ”Psychopathy red”, ”Snuff”