Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Slow Hands: Bye

4

Pop

Slow Hands

“Bye”. (Still Recordings)

Om någon rättvisa finns i världen bör den musikskolade discomannen Ryan Cavanagh med sitt andra album ta plats bland toppnamnen i den organiska klubbgenren. Där de eklektiska fritänkarna Caribou och Four Tet i sitt tänjande av gränser mellan pop, dansmusik och klassisk virtuositet tidigare varit Slow Hands förebilder bör ”Bye” nu förvandla lärjungen själv till idol.

Svänget är fortfarande i centrum. Men uttrycket är bredare. Med influenser hämtade från föräldrafavoriter som Dire Straits och Peter Gabriel har Cavanagh skapat en ljudbild sval som ett luftkonditionerat rum mitt i högsommaren.

Spår som ”Call of the wild” och ”Juniper and lace” är hits som bara väntar på att få hända. ”Bye” som helhet ljudet av en musiker som nått sin fulla potential.

Bästa spår: ”Call of the wild”