Kanske är tanken att man mest ska bli glad över att Sly Stone är tillbaka efter ett par, tre decennier av tystnad. Och det finns givetvis något rörande i att den legendariske sångaren och låtskrivaren samlat både familj och (en del rätt celebra) vänner att hjälpa honom. Få andra – lärjungen Prince är möjligen en annan - har ju lyckats kombinera soul, funk, pop och socialt patos på ett lika sömlöst sätt, vilket resulterade i två, tre klassiska album i skarven mellan 60- och 70-tal. Få har heller haft en lika krokig väg tillbaka, med sammanbrott och knarkproblem.
Men jag måste ändå ställa frågan – nog har jag ändå rätt att vänta mig mer än det här? Ett gäng ärligt talat ganska söndertuggade gamla hittar i nya talangjaktsfunk-versioner? Kompletterat med tre pliktskyldiga remixer för klubbarna?
Bästa spår: ”Dance to the music”.