Det är svårt att kalla detta en återförening, när den enda medlem som Billy Corgan nu har återförenats med är trummisen Billy Chamberlin - som även var med i Zwan, hans kortlivade band efter Smashing Pumpkins splittring.
Och hade 2005 års solodebut bara sålt mindre uselt skulle väl detta album ha varit en fortsättning på solokarriären.
Men oavsett allt sådant är "Zeitgeist" en betydligt bättre skiva än såväl Corgans soloalbum som Zwans debut. Kanske för att han har tvingats inse att han inte säljer enbart på sitt namn, han måste leverera också.
Här gör han det i ovanligt mått. Koncentrerat, sammanhållet, gitarrbaserat. Med massor av vresig energi, men utan att den enerverande spetsigheten i hans röst tillåts ta över.
Inte ens det lilla flumpartiet i nästan tio minuter långa "United States" känns särskilt utdraget, här finns ett fokus genom alltsammans. Att börja prata om gruppkemi verkar fånigt, men något har uppenbarligen stämt den här gången.