Att det här albumet, Staffan Hellstrands första på fem år, är självbetitlat framstår som väldigt självklart. Framför allt när man hör och läser de bitvis väldigt personliga, sorgliga och tunga texterna. ”Spår” kretsar kring en dödssjuk far, ”Fyra dörrar till min syster” om en syskonrelation som kraschat.
Men också musikaliskt. För ”Staffan Hellstrand” är verkligen exakt vad Nyköpingssonens fjortonde album innehåller. Det är själva essensen av Hellstrandsk rock: melodiös, refrängstark och bredbent. Farligt nära det utslätade emellanåt, inte ens när Hellstrand ger sig på lite stökigare folkrock känns sportradion särskilt långt borta, men med ett par guldkorn i ”Ögonblick i månljus” och ”Ensamma tillsammans”.
Bästa spår: ”Ögonblick i månljus”