Sten Sandells nya soloprojekt kretsar kring bland annat fonetiska klanger som grund för improvisationer och grafiska kompositioner. Han utforskar även hur rummen där musiken framförs påverkar spelsättet och musikens riktning. Det är inga konstigheter, egentligen. Musik relaterar naturligtvis till hur vi uttrycker oss verbalt, och om rummets betydelse finns mängder av vittnesmål.
Men pianisten Sandell inviterar mer än bara ljud och musik. Boxen om tre cd-skivor kommer med en liten bok där illustrationer varvas med texter av bland andra Willy Kyrklund och Bengt Emil Johnson. Den språkliga utgångspunkten för musiken innebär också att texter läses som en part i dialogen, utöver den som sker mellan instrumentalisterna – och rummet.
De medverkande musikerna representerar en lyhördhet som är essentiell för vad Sandell kallar ett soniskt språk. Inte minst en serie stycken på trio med basisten Nina de Heney och vokalisten Sofia Jernberg blir en organisk legering av instrumenten, rösterna och orden. Även på egen hand med piano, röst, orgel och elektronik är Sandell på en gång suggestiv och stringent. Att kalla projektet för intermedia känns torrt och livlöst. Snarare är det ett drama för många sinnen.
Bästa spår: ”Munnen”