På lyxversionen av denna ”best of”-samling finns en bonus-cd kallad ”Kompost”. Det är den som är grejen. Mestadels outgivet material, alternativa versioner av låtar från Imperiet och framåt plus singelbaksidor och covers. Med en oväntat stark tendens mot det lågmälda och avskalade. Trots att det är den vägen Thåström har gått på senare år hör man hur han har prövat att gå ännu längre och – framför allt – hur tidigt han började dra sig åt det hållet. Man undrar om det hade suttit lika långt inne utan 80-talets monumentala framgång med ”Märk hur vår skugga”, som länge fick honom att springa i rakt motsatt riktning. Hans sotsvarta tolkning av Dan Anderssons ”En spelmans jordafärd” har hur som helst dröjt ända till nu.
Sen är det naturligtvis vettigt att den första samlingen med Thåströms solomaterial också finns som en vanlig enkel-cd, även om det gränsar till idioti att inget alls tagits med från 1999 års triumfartade comebackalbum ”Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal”.
Bästa spår (på ”Kompost”): ”En spelmans jordafärd”, ”Indiansommar”