I inledande ”Let it rock” går Mick Jagger ut med ett så tokdansande utspel att man blir full i skratt, redan innan han tappar texten i andra versen. Det krävs lite mod att ge ut en konsertinspelning med den starten, så har det också dröjt trettiotre år.
Å andra sidan visar sig The Rolling Stones i sådant slag att den sortens detaljer aldrig blir mer än fransar i kanten. Den vanliga uppfattningen är att bandet passerade sin topp i början av 70-talet, men här 1978 med Ron Wood som (ganska) ny gitarrist och fenomenala albumet ”Some girls” just släppt är energin fullkomligt blixtrande. Varje låt tycks gå lite extra fort, gitarrerna skaver mot varandra med perfekt slarvighet. Faktiskt vassare än The Rolling Stones-filmen från Texas 1972 som återutgavs i fjol.
Bästa spår: ”All down the line”