I pressmeddelandet berättar sångaren och textförfattaren Niklas Gustafsson om hur hans uppväxt har präglats av Lloyd Cole och tillägnar honom skivan. Med tanke på hur många svenska popband som hävdar att de aldrig har hört en ton av dem som de uppenbart försöker kopiera känns This Years Models varudeklarationen avväpnande.
Och visst påminner någon låt – framför allt ”I swear I was there” – om The Commotions (och någon annan om The Go-Betweens), men det här är som vilken klassisk pop från det brittiska samväldet som helst. Gustafsson sjunger både kraftfullt och känslosamt, en av gitarrerna klättrar likt murgröna ständigt uppåt, melodierna är bra och allt känns både välskrivet och, detta i popsammanhang så hemska ord: kvalitativt. Men här finns så många egna idéer att man glömmer förebilderna.
Så strunta i dedikationerna nästa gång, This Years Model. Ni håller för det.
Bästa spår: ”The librarian”.