En vanlig, men felaktig, uppfattning om Tindersticks är att de inte utvecklas någonting. Att de välklädda romantikerna redan vid debuten målade in sig i ett litet hörn där de kunde sitta och dricka vin och spela in melankoliska dramatiska ballader och Velvet Underground-gnissel om vartannat. I själva verket har det efter senare års medlemsavhopp allt mindre bandet långsamt både förenklat och breddat sig. Precis som 2008 års comebackalbum ”The hungry saw”, är ”Falling down a mountain” väldigt poppig, lätt jazzig och, med Tindersticks mått mätt, ljus skiva.
Till skillnad från föregångaren har dock låtskrivaren Stuart Staples inte riktigt hittat den rätta skärpan och flera låtar saknar riktigt tryck. Ett Tindersticks på halvfart är i och för sig inte det sämsta, men halvfart är det lik förbannat.
Bästa spår: ”No place so alone”